Lådorna skriker "fyll oss, fyll oss"
bland stekos och matrester byggs nu berget av flyttlådor. Dom blir fler för var dag men ändå tycks inte skåpen eka sig tomma. Hur kan vi ha samlat på oss såhär mycket värdefulla och fina pryttlar de senaste åren, och hur har de fått plats i de där små mörka, trånga skåpen?
Jag längtar och räknar ner till den dagen jag kan stå där med huckle och förklä och damma av den där gamla kandelaber´n, placera den snyggt på skänken vi beställt, den ska stå direkt till höger inne i vardagsrummet. Så man lätt kommer åt finspriten från matsalsbordet, nu när vi är vuxna ska det drickas finsprit, endast vid fina bjudningar såklart, men ändock, finsprit ur finglas och finmat på finporslin.
två månaders väntan avklarat, en kvar!